Hovvårds föreningen

            Hovslagare i Hovvårds föreningen            




Svenska Hovvårds Föreningen


Lasse Larsson, hovslagare för Hovvårdsföreningen på den tiden då det fanns hästar på bondgårdarna.
Föreningslivet förändras som allt annat. En del försvinner och en del nya kommer till. I äldre tidningar har jag ofta läst om att Hovvårdsföreningen har haft sammanträde. Blev lite nyfiken på föreningen och bestämde mej för att undersöka det närmare. Att det hade med hästar att göra var inte svårt att räkna ut, men vad var uppgiften?

Det handlade helt enkelt om att rationalisera lantbruket. I början på 50-talet var det hästar som gällde . Bönderna ”for till smén” för att få sina hästar skodda. Vissa hade väldigt långt till smeden. I Hovvårdsföreningen anställdes en hovslagare som istället åkte runt till bönderna. Det blev en tidsvinst av stora mått för bönderna. Ett smedbesök kunde ta en dag. Föreningen var underställd Hushållningssällskapet . Staten bidrog med pengar. Initiativet till att det bildades likanden föreningar i landet kom från veterinärer. Det fanns lokala styrelser som bestod av lantbrukare från trakten.
Hovslagaryrket var både tungt och obekvämt. Lasse Larsson var en känd hovslagare i Askersundstrakten och anställd av Hovvårdsföreningen. Lasse arbetade över ett stort område, från länsgränsen i söder, upp till Ingelsby och hela Tiveden, samt Hammar. Vid starten 1949 fanns 175 medlemmar i föreningen med ungefär 250 hästar. Ett par dagar i veckan hade Sme-Lasse mottagning hemma i Askersund. Övriga tiden kuskade han runt i bygderna och skötte hovslagningen.
”Det är ett tungt jobb och får man sko 15-16 hästar på en dag känns det i rygg och armar. Arbetstiden är obestämd och arbetsförhållanden inte alltid så trevliga i dåliga stallar” förklarade Lasse i en intervju.
”Klart att det kan vara riskabelt ibland, men jag känner djuren ganska väl och har lyckats klara mej. Jag har alltid haft lust för hästar och det är ett fritt liv att fara runt i bygden. Bättre än att stå i smedjan.”
” Mest bråttom är det på hösten då hästarna ska skos om till vinterkörning. Sedan är det mycket jobb på våren då vårbruket väntar. Det är ingen konst att sko en häst halt och sedan göra den oduglig för lång tid framöver. Man behöver bara slå någon söm något millimeter fel innanför sömranden på hoven så blir djuret halt. Att sko hästar är en svårlärd konst. Ett fel är rena djurplågeriet” . upplyste Lasse , i samma intervju.

Källa:Oves blogg

Vi söker fler  bilder och berättelser om hovslagare  förr i tiden för publicering.

Maila till Hovslagare


Kommentarer

Populära inlägg